Många gånger när jag är inne på Facebook så slås jag av min avundsjuka. Jag tittar på alla bilder folk lägger upp och deras statusuppdateringar. Varför är deras valpar så snälla? Sen kollar jag in på min egna profil och ser vad? Jag gör precis samma sak! Alla dessa uppdateringar om hur duktig Fokus har varit just denna dagen. Jag glömde bara berätta om allt annat vi gjort. 

Här kommer ett gäng bilder av det jag upplever att man ofta ser på en valpägares profil:

Visst är han söt när han sover med sin snuttefilt? Fem minuter tidigare höll han på att riva hemmet.

Om han satt stilla länge? Nä, han ville helst bita husse i näran.

Världens duktigaste valp sover på teorin! (han har precis haft kurs i en timme och klagade första 10 minuterna innan han tillsist somnade. Glömde bara nämna det när jag la upp bilden)

Sen om man är intresserad av träning kommer det upp ett gäng bilder och filmer liknande dessa:

Men det man kanske inte alltid nämner är kanske detta:

Åh sötaste valp, har du demolerat 17:e saken för dagen?

Detta var hur det såg ut mer eller mindre konstant förut ur min synvinkel ;)

Man måste valpsäkra sitt hem. Även ställen du aldrig trodde det skulle behövas på.

Vilken tur att vi ändå tänkt tapetsera om, eller?

Behövs inga ord!

Nää, han sover inte. Han äter soffa. En soffa som kommer behöva bytas ut när han är vuxen. Den är trasig nu.

Jag är inte så bitter som jag låter och jag tycker verkligen inte illa om Fokus. Jag är bara lite trött på att det är tabu på att klaga på sin valp. Ibland måste man bara få ventilera sig och andra gånger behöver man tips och råd. Svaret man får är alltid "men det är ju bara en valp. Vad trodde du?".

För mig är det inte bara en valp. Det är min valp. Min älskade men också jobbiga valp. Han som bits, skäller, springer, förstör saker och har nya idéer varje dag. Just Fokus är jobbigare än jag någonsin kunnat tänka mig. Folk brukar skratta åt mig när jag säger det, sen träffar de honom en längre stund och då brukar jag få höra "jag förstår inte hur du orkar" eller "du har verkligen ett oändligt tålamod".

Jag har kommit i kontakt med flera andra som har valpar med det lilla extra. Det är inte bara jag som upplever att man faktiskt inte får tycka att valpar är jobbiga. 

Personligen kan jag förstå att det är många unga hundar som omplaceras. Jag har haft valp tidigare så jag var ändå beredd, även om jag inte var helt beredd på Fokus. Men hade jag inte haft det och bara lyssnat på alla mysiga historier om valpar så hade jag nog inte klarat detta. Så många gånger som jag suttit och gråtit för att han bara inte slutar vara jobbig. För han är ett monster, ett högt älskat monster.

Jag har lyckats hitta några bilder som jag tycker är ganska beskrivande. Den första kommer garanterat upp på Facebook. Den andra, kanske inte:

Mysstund med Fokus, eller?

Han är så kontaktsökande, eller så kanske han vill äta min näsa? 

En fin gruppbild och Fokus är så duktig som redan kan ligga stilla. Eller så är man bara snabb med kameran ;)

Jag tror att framförallt aktiva hundägare ställer omedveten press på varandra. Allt ska vara frid och fröjd och en dans på rosor. Man delar med sig av det bra och jag är i alla fall en person som direkt till tycker det är jobbigt. Har jag förstört min valp? Har jag gjort honom så jobbig? Men när man pratar med folk så har de flesta det precis likadant hemma. 

Hur tänker ni?

Älskade, jobbiga, galna och helt fantastiska Fokus. Du är söt nu men jag längtar så mycket på att du ska bli vuxen!