Fokus har stora problem med hantering, selar och täcken sen han blev biten. Jag har känt mig helt uppgiven om det och allt eskalerade snabbt nu i könsmognaden. Vi hade kommit en bit på vägen med hanteringen, sele och täcke har han dock hela tiden varit paniskt rädd för. Tidigare har han försökt fly så långt han har kunnat och krypa ihop. Sen blev han mycket tuffare i könsmognaden. Helt plötsligt var han helt omöjlig att hantera, när jag försökte sätta på selen så markerade han hårt på mig och samma med täcket. Han markerade inte för att bita utan för att han var trängd, så fort han kunde så backade han undan.

 

Jag var helt förkrossad. Grät floder och kände mig som världens sämsta hundägare. Hur kunde det bli så stort?

 

Under nästan en månad har han haft på sig sin sele konstant så vi kunde slippa bråken och så jag fick tid att tänka ut hur jag skulle gå tillväga. Jag har pratat med många personer, sökt tips på olika sidor, sökt på nätet och kollat på filmer på youtube. Det kändes som att jag verkligen behövde ha en uttänkt plan för att få detta att bli rätt. 

 

Här är en film med en sele vi inte tränat på. Nu när träningen väl kommit igång är han inte lika rädd för den som innan. Tidigare hade han aldrig gått mot den eller varit så nära. Detta är en väldigt liten reaktion:

 

 

Samtidigt som jag sökte information tränade vi på hantering av selen när den väl sitter på. Knäppa spännet, knacka på spännet, dra i selen och andra liknande saker. Min tanke var att baklängeskedja lite när jag ändå hade den på. Om jag skapar en positiv känsla runt knäppet kanske det blir lättare att sätta ihop pusslet?

 

Här är ett klipp på ett av passen när selen var på. I klippet är han obekväm i vissa delar:

 

 

Efter en massa tankar och planering var det dags att ta av selen. Jag ville känna mig redo på att träna aktivt innan vi satte igång. Släppa alla negativa och ledsna känslor för det hade garanterat påverkat träningen.

 

Min första tanke var att se hur han reagerar på selen när den är av. Jag filmade dock inte det. Vad jag hade föreställt mig vad att han skulle springa iväg. Han tittade på den, luktade lite och tog den i munnen. Hejjarop och dragkamp! Så vi började träningen med att kampa massa. Kampa är det bästa Fokus vet och jag tror inte något kan skapa bättre associationer för honom. Sen tog jag fram godis och klicker och lät honom bjuda på vad han ville med selen. Han har väldigt lätt för att använda sina tassar vilket helt klart är önskvärt i denna träningen.

 

Här är en film från första träningen: (andra delen är tyvärr suddig..)

 

 

Vi gjorde lite miniträning då och då med samma tänk under den dagen och det såg ungefär likadant ut. Mycket kamp!

 

Idag ställde jag lite högre krav på honom. Jag ville ha en mer målmedveten kontakt med selen. Det gick super och även detta över förväntan! La även in betingning av knäppet för att det ska bli positivt. 

 

Första passet idag: (verkar som att ljudet är lite efter i detta klippet)

 

 

Andra passet idag la jag på stadga och hantering när han står på selen. Använder mig av omvänt lockande som han tycker är väldigt roligt. Sån himla skillnad! Passade även på att lyfta lite på selen. Innan jag började filma hade jag selen knäppt och lät honom dyka in med huvudet. Lite läskigt men ändå okej! Sen hade jag den uppknäppt och använde knäppet som en klicker när han väl hade huvudet i. 

 

Andra passer idag:

 

 

Jag är så stolt över Fokus verkligen. Framstegen han har gjort här är de bästa inom all träning. En sån duktig kille!

 

Att jag har valt att använda en vgw-sele är pga att han tycker det är obehagligt när den dras över huvudet och knäpps runt kroppen, här är det ett läskigt moment mindre. 

 

Detta kommer få ta all den tid som behövs. Jag har planerat att träna minst 1-2 gånger om dagen tills det sitter. Backa i träningen när det behövs, bli kreativ i olika typer av övningar och ha kul! Mitt mål är att han med glädje själv ska gå i selen och tycka att det är okej att ha på sig den. När detta funkar börjar vi med nästa, jag tror dock att det kommer vara lättare när både han och jag känner oss säkra på vad som krävs av oss båda!