En kronisk sjukdom...

Rubriken talar för sig själv. Vi har fått svar idag. Äntligen! Jag åkte från veterinären med två känslor: lättnad och sorg

Lättnad för att vi äntligen fått svar. Nu kan vi börja behandla. Idag skulle vara dagen då det vänder.

Sorgen är så klart för att Olly aldrig kommer bli frisk. Han har en autoimmun sjukdom. Han har reumatism. Jag kan för lite om det för att kunna veta vad detta betyder i framtiden. Kommer han kunna leva utan smärta? Det finns inget annat alternativ.

Nu står han på tradolan och metacam. Jag hoppas på att se en hund med mindre smärta inom de närmsta dagarna.

Nu när det har gått några timmar sen besöket så börjar det bli allt jobbigare för mig. Det är så synd om Olly. Han har varit sjuk sen han var liten och kommer alltså aldrig att få bli frisk. Opererat bort tonsillerna, opererat knät, allergier och nu detta. Jag vet varken upp eller ner. På detta så är han inte ens 3 år.

Alla drömmar om agility försvann, lydnad kan nog bli svårt det med.. Men vi satsar på rally. Det tycker både han och jag är roligt. Träningen är absolut inte det viktigaste. Inget betyder så mycket som att han mår bra. Men han älskar att träna. Jag skulle aldrig kunna ta det ifrån honom.

Jag kan bara känna att det är så orättvist just nu. Först Arvid som fick somna in bara två år gammal och nu Olly, tvååringen som aldrig blir frisk. Detta handlar inte om mig. Men som ägare till en sjuk hund så mår man själv något fruktansvärt också.

Det finns så mycket mer att skriva men det är tomt nu. Jag behöver bryta ihop och sen resa mig igen.

Jag vill tacka alla er som stöttat oss genom dessa tre månader av utredningar. Som har funnits där, hålla tummarna för oss. Jag hade inte orkat utan er.
Jag vill tacka er som fick mig att inte ge upp när veterinären inte ville göra mer. Som fick mig att första att jag aldrig aldrig aldrig skulle sluta kämpa för Olly. Han är värd allt och lite till.

För nu så har jag gjort allt jag kunnat. Nu får vi vänta ut medicinerna och fortsätta med rehaben. Jag ska söka information om olika mediciner m.m. och göra allt jag kan för att mitt hjärta ska kunna få må bra. Det finns inte på kartan att ge upp om Olly, det får kosta pengar, tid och känslor. Jag är villig att lägga all min kraft på honom. Missförstå mig inte nu, jag kommer inte kämpa om det inte går. Han kommer aldrig få lida. Men så länge han vill och orkar så kommer jag gör allt som står i min makt. En hund med mer livsglädje får man leta efter.

Olly vill leva och det ska han få göra utan smärta!

Mitt älskade hjärta!









1 Team Cia:

skriven

Lilla fina Olly <3

Skönt att äntligen fått svar, men så hemskt att det ska vara -det- svaret :(

Hade på känn att det var något autoimmunt när du började prata om det, kände igen symptomen från Lincoln. Tur att Ollys inte satte sig i blodet, som på Lincoln. Hoppas verkligen att rehab och mediciner hjälper <3

2 Melinda och Cilla:

skriven

Jag beklagar beskedet!
Kan dock rekkomendera att läsa på om Gurkmeja.
Det har fått min gamle Bobo att kunna gå i trappor igen. Gurkmeja är rena mirakelmedicinen och jag har dessutom pratat med en hel del personer som ätit det själva eller givit sina hästar med fantastiska resultat.

Krya på vovven!

Kommentera här: