Jag kanske låter orättvis och oförstående men jag är just nu så trött på att ha valp. Jag älskar honom så mycket men han är så fruktansvärt jobbigt.

Vi hade en period där allt var lugnare och det kändes som att den värsta valptiden var över. Han var lite busig men inte så jobbig. Man ska inte pusta ut för tidigt. Nu har Fokus kommit in i en jävlig period igen.

Jag vill slita av mig håret och skrika. Försöker att inte tappa tålamodet och vara positiv. Men det är svårt. Vissa dagar önskar jag att jag aldrig hade lärt mig allt om positiva metoder och kunde fortsätta som när vi skaffade första hunden -99. Lite att ta i kanske, men det är lättare att ha tankesättet att hunden medvetet gör fel för att dominera än att bara acceptera att han är valp.

Just nu är allt bara konflikter. Han gör ALLT för att få min uppmärksamhet, hela tiden. Helt plötsligt har han börjat bita på möbler igen, väggar också för den delen, han har börjat hänga i mina kläder, skälla, klaga och bara vara överallt och ingenstans.

6.5 månad och jag gissar på att hormonerna lever rövare i den lilla kroppen. 

Det spelar ingen roll hur mycket eller lite han blir aktiverad. Det är samma sak konstant. Alltid är det något som är fel. För trött, för uttråkad, för pigg, för hungrig, för mycket VALP. Som en trotsig liten unge som bara vill få sina föräldrar att se allt!

Han är en hejare på att ta igen sig också. Som idag. Vi har varit ute i skogen och kört personspår. Två spår, ett enkelt och ett lite svårare. Efter det fick han springa lös i skogen. Han var så trött att han inte kunde hålla ögonen öppna när vi kom hem. Så han sov i två timmar, nu är han pigg igen. Så gör han varje gång vi gjort något. Istället för att gå in i något mellanläge så sover han som en stock tills han är ordentligt utvilad igen. Så idag när han vaknade så tuggade han en fint hål i väggen och håller just nu på att skälla sönder mina trumhinnor.

Det är så svårt för andra att förstå hur han är. När vi är iväg på något är han en sån riktigt stjärna. Han beter sig perfekt och är helt underbar. Sen kommer vi hem och det är som en helt annan hund. 

Tror att vi hamnat i en tråkig spiral just nu. Jag vet inte hur jag ska rycka mig ur den och lösa saker på ett konstruktivt sätt. För det är så jobbigt att jag ibland bara vill kasta ut honom. 

Tips? Idéer? Inspiration? Snälla!

Måste dock avsluta med något lite lustigt som verkligen är så talande för Fokus personlighet. Häromdagen skulle vi gå ut på uteplatsen. Jag skulle flytta på honom med handen och råkar stoppa fingret i hans öga. Han blev så jäkla sur! Tittade på mig och vägrade följa med ut. Så jag och Floyd gick ut. Han tittar på mig genom fönstret och hoppar samtidigt upp i soffan. Vad tror ni skitungen gör? Står och tittar på mig samtidigt som han KISSAR i soffan?! Sånt litet monster. Blev så paff och kunde inte sluta skratta..