Hunden SKA kunna vara ensam. Punkt.

 

Eller? Är det så lätt? 

 

För mig är det inte en självklarhet att alla hundar kan sitta ensamma. Det är en fördel men inte alltid något som kommer gratis. Tidigare har jag haft tur som haft hundar där jag inte ens behövt träna det. Allt har kommit helt gratis och jag vet om att det inte alltid ser ut så. 

 

 

I början med Fokus gick det hur bra som helst. När han var 12 veckor gammal kunde han sitta i 30 minuter ensam i köket utan någon stress. Han sov bara. Sen blev har biten och satt instängd, skrikandes i en bur hos veterinären i en timma. Efter det var allt förstört. 

 

Han kunde helt plötsligt inte lämna min sida utan total panik. Jag fick inte gå på toa själv, inte gå ut på balkongen, Daniel fick inte ens hålla honom i kopplet utan att han skrek i panik. Hans trygghet fans hos mig och ingen annan. 

 

 

Eftersom han blev sån har jag knappt lagt någon tid på ensamträning. Något som verkar skära i folks ögon. Det är så många personer som berättat för mig att jag MÅSTE börja träna det. Jag har nickat och sagt ja, för jag vet att det inte lönar sig att förklara för en person som inte förstår hund. Att träna ensamhet för dem är att gå ut genom dörren och lämna hunden, det har inte varit aktuellt för mig på något sätt. Min hund får panik och det ska han inte behöva ha. 

 

Att jag "måste släppa taget" har jag hört många gånger också. Vi kan ju inte sitta ihop och han måste få klara av situationer själv. Det går inte ihop i mitt huvud. Jag ska förklara hur jag tänker.

 

Vi kan ju börja med delen om att jag måste släppa taget, för det hör ihop med ensamheten. Jag skulle aldrig sätta Fokus i en situation som han inte klarar av. Om vi är på platser med mycket intryck, hundar, människor eller andra saker som kan jaga upp honom så kommer jag inte att släppa honom för att göra vad han vill. En annan hund kanske hade klarat det men Fokus går upp i stress och kan inte hantera det själv. Istället har vi suttit i ryggsäck, tuggat ben eller gjort något ihop. Av den anledningen kan Fokus ligga och sova/vila medan allt och inget händer runtomkring. I det har han fått mycket stöttning och trygghet. Nu kan jag sätta mig ner och låta honom lägga sig själv. Han kanske klagar lite för att han är uttråkad men han går inte igång på saker runtomkring.

 

 

Samma sak gäller när han hälsar på nya hundar. Jag är egentligen inte för att låta hundar hälsa i koppel. Dock har jag märkt att Fokus behöver det. När han blir rädd så backar han inte, han biter ifrån. Om han är lös med nya hundar blir det för högt tempo och han blir osäker = en olycka kan hända. Har han däremot koppel på sig går allt mycket smidigare. Han hälsar i kopplet och när han fått koll på den andra hunden kan han vara lös. 

 

Nu till ensamhetsträningen. Fokus är nu 7 månader gammal, Det är alltså 4 månader sen han blev biten och fick problem med att vara ensam. För lite mindre än 1 månad sen lämnade jag honom ensam första gången. Det hade kunnat ta längre tid men han var mogen nu. Varför det tagit sån tid?

 

När jag märkte av Fokus problem pratade jag med flera olika personer om hur man skulle gå tillväga. Jag tänkte på det väldigt mycket. För mig fanns det två vägar att gå. Antingen börjar jag i änden med att ta på mig jackan, öppna dörren utan att gå m.m. och bygga på det, eller så börjar jag stärka upp honom. 

 

Valet att stärka upp honom kom ganska naturligt. För att han skulle vara bekväm med att vara helt själv behövde han ha någon typ av trygghet i sig själv. Utomhus fick han belöning för allt han själv kom på att han kunde göra. Trycka med tassarna på saker, klättra på låga stenar, ställa framtassarna på gungande föremål och annat liknande. Allt han själv gjorde var av stor betydelse. När vi gick på en gräsmatta en gång fick han upp ett spår, det fick han följa och jäklar var häftig han tyckte att han var! Hemma var det mycket problemlösning och ute körde vi spår. Allt som fick honom att jobba själv var positivt. 

 

 

När allt hade lugnat sig lite började jag ha galler in till toan när jag gick dit. Gallret blev successivt en stängd dörr. Fler och fler dörrar stängdes hemma och det resulterade ganska snabbt i en hund som inte kände sig tvungen att följa efter mig vart jag än gick. Ibland kunde han och ibland inte. 

 

Det steget var jag kvar på väldigt länge. Ut och in genom olika rum hemma. Det tog inte lång tid innan jag kunde gå ut på balkongen i en kvart medan han la sig och sov. Dock är ytterdörren så laddad och jag visste att han inte var mogen. Så vi fortsatte med detta.

 

 

Så för lite mindre än en månad sen bestämde jag mig för att gå vidare. När vovvarna låg och sov reste jag mig långsamt och gick ut genom ytterdörren. Jag stod där i 30 sekunder och gick in sen. Fokus hade gått och lagt sig för att sova igen! Lyckorus! Samma dag gick jag ut en minut med samma resultat.

 

Jag fortsatte med det i kanske en vecka. En dag var jag tvungen att hämta ut ett paket på posten. Det tar en minut att gå dit. Räknade på att vara borta 5 minuter. Satte på mig jackan och skorna, gick och satte mig i köket en stund tills hundarna var lugna. När jag gick satte jag igång ljudinspelning. 4 minuter var jag borta. Så otroligt nervös.. Springer hem och hör inte ett ljud utanför. Kommer hem till två grabbar som möter mig vid dörren. När jag sen lyssnar på ljudfilen hör jag att Fokus direkt gick och la sig och låg tills jag kom hem!

 

Den känslan var helt fantastisk och värd varje stund som han inte kunnat vara ensam. Nu har vi något att jobba vidare på!