Man pratar om lugnande signaler, dominans, rädsla, undergivenhet och glädje. Men hur ser det egentligen ut? Vad är vad och hur kan man skilja på det?

 

 

Det slår mig ofta när jag är inne i olika grupper på facebook att folk säger "hen har haft och fött upp hundar i X antal år och har lärt sig språket genom det". Jag tror absolut att personen har lärt sig se hur hunden ser ut när den gör olika saker men är det säkert att hen tolkar det korrekt? Någonstans finns det alltid ett stort utrymme för att tolka det vi ser och missa det vi inte förstår. Dessutom bli hundarna ofta formade av oss ägare. En hund som är uppfostrad med hårda metoder tar ofta till hårdare metoder i relation till andra hundar. Om man i det läget bara väljer att se det man kan kommer man ofta hamna i pratet om dominans, ledare och att hunden vill trycka till. Det är sällan man hör att det är något inlärt. Precis som att hundarna lär sig av varandra så lär de också sig av oss.

 

 

Om man tar mina hundar så är det lätt att göra exempel på det. Fokus är en hund som visar tydligt vad han känner medan Floyd går in i sig själv. 

 

När jag ska hantera Fokus och han känner sig trängd slutar det med att han markerar. Innan han markerar visar han flera andra signaler på sitt obehag, om jag inte lyssnar kommer han att markera och om jag inte lyssnar när han markerar kommer han att bita. Ett ganska självklart förlopp för mig.

Frågan är om han:

1. Är osäker, känner sig träng, försöker skapa avstånd och inte fullt ut är bekväm med min hantering och att jag inte lyssnar på honom?

2. Är dominant, aggressiv, försöker bestämma över mig/situationen och får sin vilja igenom av det?

Allt beror på hur man väljer att tolka hundens signaler. Vad man letar efter och vilken filosofi man utgår från. Jag skulle inte säga att något är rätt eller fel för med det nedvärderar jag andras tro och kunskap. Men för mig är det mer logiskt och känns trevligare med alternativ 1. Där kan jag ha en relation med hunden som inte bygger på dominans och maktspel utan istället en relation med ömsesidig respekt. 

 

Frågan är om han:

1. Är obekväm i situationen men inte finner en väg ur. Han har lättare att ta till inlärd hjälplöshet för att han under sitt liv lärt sig att han inte kan påverka sin situation och därför lever efter det. Han accepterar inte det jag gör men har lärt sig leva med ett obehag för att han måste.

2. Anser att jag är hans ledare och väljer därför att rätta sig efter det jag ber honom om. Han litar på mig enbart pga min höga status och finner sig därför i att stå still trots en känsla av obehag. Han är helt enkelt undergiven och bekväm i att vara det.

Jag tror att ni vet vad jag tror på vid det här laget. 

 

Det jag vill säga med detta inlägget är att vi måste försöka hitta någon typ av acceptans och respekt för varandra inom hund. Vi tänker olika, har lärt oss från olika personer och vi kan se samma sak men tolka det på olika sätt. Det är humant även om det kan vara jobbigt att erkänna våra olikheter. Det är inte okej att klanka ner på en annan person med grund för vad den personen lärt sig.

 

Eftersom våra hundar inte kan prata är det lätt för oss människor att sätta ord på deras språk. Vi analyserar och forskar. Vi har flera olika ord för hundens beteenden. Vi har lärt oss att en rest svans betyder en sak och blir därför blinda på den istället för att läsa resten av hundens beteenden. 

 

När jag pratar med människor som tänker olika så försöker jag att dela min synvinkel och vad jag har lärt mig under mina utbildningar. Jag har själv gått från att tro att det mesta handlar om ledarskap och dominans till att tro helt tvärt om. Jag trodde inte på det för att jag ville vara dum mot min hund utan för att det är vad jag hade lärt mig.

 

Vi kommer aldrig att bli fullärda inom hund, vi kommer alltid att välja det spåret vi vill gå och se det vi vill se. Försök att ha ett öppet sinne och lära dig hur andra tänker. Det har lönat sig för mig. Mina ord behöver inte vara din sanning och det behöver inte heller vara min sanning om några år, detta är tjusningen med levande varelser. Vi kommer alltid kunna lära oss mer!